Sitter och kollar igenom arkivet på min systers blogg. Åh, vad jag saknar henne. Hon var ett sto med temperament minst sagt och hon kunde vara så sjukt envis. Minns att Elin hade svårt att travar ettt helt varv med henne på ridplanen utan att hon bråkade eller kickade i staketet som hon brukade göra. Men när hon fick hoppa så var hon riktigt fin, de tävlade lite och knep till och med flera placeringar! På uteritter var hon också lite speciell denna damen, stannade, backade och bråkade på bortåt vägen. Men när man väl kom igång och hon fick springa snabbt, som hon älskar så var hon så sjukt kul att rida. Hon skulle aldrig drömma om att bocka eller försöka kasta av en på nåt sätt. Tyvärr var hon ju lite för mycket häst för oss at that time i hanteringen så hon stegrade ibland när man ledde henne. Nu i efterhand så kan jag konstatera att det var pga av vår egen osäkerhet som hon gjorde det... Men det skulle vara kul att pröva hur det skulle gå med henne nu! Fin var hon ju också och så himla sällskaplig och kel go. Love you ♥